Bland tomtar och troll
Posted on January 12, 2012
Filed Under Dagens Sherpa | 7 Comments
När jag flög till England för några månader sedan satt jag bredvid en trevlig medelålders kvinna från Dalarna som berättade om den medium-skola som hon gick på där och hur verksamheten som medium fungerade. Det kunde fungera olika, berättade hon, men gemensamt för just medier var att de fick kontakt med människor från andra sidan. Alltså avlidna. Hon redogjorde klart och redigt om ett gäng olika metoder och tekniker. Det var för mig helt fascinerande att höra kvinnan prata om sitt mediumskap som vilket yrke som helst, där det fanns olika inriktningar, proffs och amatörer. Helt normaliserat.
En av de saker som slog mig då var inte bara hur hon talade om det när hon väl kommit igång, utan hur enkelt hon förde saken på tal. Som om mediumskap inte var något man höjde ögonbrynen inför. Självklart mötte hon skepsis, berättade hon senare när jag sa att från mitt perspektiv hade jag väldigt svårt att tänka mig hur det kunde fungera alls eftersom jag har en rätt bestämd uppfattning om att när man dör så finns det ingen som kan kommunicera med någon annan kvar. Så kunde man ju tro, menade hon, och det gör en del, men de flesta är ändå rätt öppna för att det kan fungera. Folk tror olika, helt enkelt.
Så sant som det är sagt. I ett öppet samhälle ska förstås folk få tro lite som de vill om saker så länge de inte skadar andra genom sin tro, och jag var ganska glad över att hon verkade så obesvärad, att hon inte skrattades ut eller mobbades utan respekterades trots att hon trodde på konstigheter, även om jag samtidigt hoppades att hennes självklara hållning inför sin verksamhet kom mera från hennes egna övertygelser än från omgivningens uppmuntran om rimligheten i det hon höll på med.
Men så läser jag om polisarbetet i Värmland, där de spanat efter tips från en sierska, och blir lite orolig. För det är en sak att en privatperson tror att hon kan kommunicera med döda eller spå framtiden (som för övrigt var något helt annat, berättade kvinnan från Dalarna bestämt), en helt annan att samhälleliga verksamheter tar sådant på allvar. När polisen spanar efter blåa hus endast efter en sierskas vision är något seriöst fel. Och när denna tokighet dessutom får vidare stöd i polisens ledning finns det anledning att bli riktigt beklämd.
”Vi värderar alla tips som kommer in”, säger Dan Persson, länspolismästare i Värmland.
Och det låter ju rimligt, så ska ju polisen göra. Men man kunde tro att värdering i det här fallet består i att undersöka om sierskan har några direkta skäl för det hon tror, och om svaret blir ”jo, jag tittade in i min kristallkula och den sa att det var ett blått hus” så lägger man tipset till handlingarna. Men polisen valde alltså att endast baserat på detta tips ägna en hel dag åt att utreda ”spåret”.
– Om vi inte har något annat att gå på så har vi inte. Vi bearbetar allt som kommer in. Vi måste utreda allt, även om vissa saker är osannolika, säger Thomas Hertzberg, insatschef vid Värmlandspolisen.
Men betyder det att om jag ringde in och sa att jag räknade frukostflingorna och fick ett primtal som resultat, och det tyder enligt mig på att den försvunne mannen fanns i en blå stuga, så skulle polisen ägna en dag åt att kolla upp det? Jag hoppas inte det. Och jag hoppas att om jag sagt något mycket detaljerat på detta sätt och det visat sig sant, så tar polisen upp tipset ur tokerihögen och följer upp hur jag kunde tro detta, eftersom det måste finnas naturliga förklaringar att hämta.
Med andra ord måste polisens val tolkas som att de stöder tron på att sierskor kan besitta övernaturliga vägar till kunskap om försvunna människor. Ett sådant stöd har absolut ingen plats i dagens offentliga verksamhet. Det strider mot alla etablerade spaningsmetoder som i sin tur ska ta stöd i vetenskapliga fakta. Polisen letar efter DNA och fingeravtryck för att det finns vetenskapliga kopplingar mellan sådana spår och gärningsmän, och de tar människor vittnesuppgifter på allvar för att det finns en liknande – om än inte lika säker – koppling där med.
Det måste förstås finnas ett utrymme för att gå på ”intuition”, och ”magkänsla” i vissa fall, men det ska förstås som ett utryck för vad som brukar kallas ”tyst kunskap”, alltså en erfarenhetsbaserad kunskap som man inte riktigt kan beskriva fullt ut, men som man ändå besitter. Men grundantagandet här är just att man har en tro på att det kan ligga något i ”känslan”. Om man möter något som man absolut inte kan ta på allvar så ska det behandlas därefter. Hertzbergs svar är därför mycket mera besvärande än han verkar förstå när han på frågan om de betalat för en spådom någon gång säger:
– Det har säkert hänt på andra polismyndigheter. Man får inte vara främmande för något. Kommer man inte längre, så kan man ju fråga sig vad det egentligen kostar att vända sig till en sierska? Jo, det är ju lite pengar, men det kan ju ge resultat, säger Thomas Hertzberg.
Lite pengar? Jag vet inte hur många poliser som varit inblandade i letandet efter tomtar och troll i värmländska skogarna, men jag gissar att det motsvarar en hel del insatser som kunde användas till andra ärenden, om nu inte de kunde hitta något mera vettigt sätt att spana på i det aktuella fallet.
Någon PR-dröm är det knappast för polisen. Så låt oss hoppas att andra typer av medier bidrar till att dessa avarter av spaningsarbete endast håller till där de hör hemma: i sagornas värld.
Reflektion pseudoreligion
Posted on November 18, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 1 Comment
Jag kunde ana en viss blygsel och försiktighet i samband med den senaste Filosofiska Salongen onsdagen 16 nov på Stadsbiblioteket. Temat pseudoreligion trodde jag skulle driva upp höga vågar av affektivt laddade meningsskiljaktigheter. Men istället fördes ett sansat och förnuftigt samtal om pseudoreligioners legitimitet. Mitt intryck var en öppenhet och tolerans inför fenomenet. Detta för tankarna till uttalanden från den sene Habermas (2004) som menar att samhället är på väg in i en ny fas en s k postsekulär fas som präglas av öppenhet inför nya religiösa fenomen. Religionen är viktig, men främst som en psykologisk motivationsteori. Vi kan empiriskt konstatera att religion ger människor en motivation i särklass. Denna faktor kan vi således inte bortse från samtidigt behöver vi ställa moraliska krav på religionen menar Habermas som exempelvis kravet på ickevåld och underordning av vetenskapliga bevis.
En viktig kritik mot pseudorelgionens legitimitet kvarstår dock. Sann religion transcenderar den personliga psykologin. Risken med de postsekulära idealen är att psykologisk egoism och egocentrism legitimeras. Sann religion gör sanningsanspråk på en metafysisk entitet bortom det personliga subjektiva jaget. Tron som en tillitsrelation förutsätter ett brofäste i andra ändan av bron. Att ge upp detta krav på religionens rättfärdigande vore dumt. Sann religion bör klara kritisk granskning och kravet på förnuft. Den privatreligiösa hållningen blir problematisk att upprätthålla på grund av dess subjektivitet. Vaga och diffusa föreställningar leder till vidskepelse och irrationalitet. I ett gott liv bör sådana tendenser bekämpas.
En risk i sammanhanget är bristen på intresse. Frågan om Guds existens väcker varken aversion eller engagemang. Likgiltigheten kan föra in den moderna människan i ett slags existentiellt vegeterande. Sekularism och ateism blir default utan att man tänkt på saken. En sådan hållning går knappast att försvara filosofiskt. Jag ser det som en filosofisk försummelse. Är det förnuftigt att vara ateist? Vilka är de goda skälen? Eller är det förnuftigt att tro på Gud? Är det bäst att vänta och se och inta en s k agnostisk hållning? Men frågorna är svåra och det kan vara frestande att istället bara vara och låta livet fortgå i invanda hjulspår. Människans värderingar och trosföreställningar är kontextuellt betingade, vilket innebär att om man underlåter att tänka på saken och odla sin likgiltighet blir man inget mer än en bärare av sin samtids godtyckliga tyckande. Annars löper man risken att bli ett slags offer för en enkel grupp-psykologi. Man förlorar därmed sig själv och blir något som Nietzsche beskriver som ”mängdförsjunken”. En i Kierkegaards ögon förfallen människa. I skenet av detta kan pseudorelgionen ses som gryningen i den eventuellt kommande postsekulära samhällsfasen. Och därför värd att diskutera och kritiskt granska.
Är då de religionsfilosofiska frågorna obligatoriska? Jag skulle vilja svara ja på den frågan. Det viktigaste argumentet för detta är att annars förlorar människan sig själv.
/ Jan
Äkta vara eller inte?
Posted on November 15, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 4 Comments
Pseudo handlar om någonting som är falskt. Ger sken av att vara äkta men som inte är det. Exempel är pseudovetenskap som ska ge sken av vetenskaplig status men i själva verket inte alls lever upp till dess standard. Även inom filosofin används termen pseudofilosofi för den form av filosoferande som inte lever upp till vedertagen standard inom akademin. Prefixet pseudo används nedsättande och som ett slags skällsord med syfte att förlöjliga och eller klandra.
Ordet pseudoreligion används på liknande sätt för att benämna idéer, ideologier, trosuppfattningar, livsstilar som skiljer sig från etablerade religioner. Typiskt har pseudoreligionen liknande funktion som den etablerade religionen med en ”stor tänkare”, en teori och källtext, ett normsystem om hur man bör leva, givna trosföreställningar och ett kollektiv, en grupp personer av varierande storlek som ansluter sig till ideologin. Pseudoreligion är alltså en livssåskådning. Ett svar på livets mål och mening.
Inom debatter av olika slag mellan stridande grupper blir ordet pseudoreligion använt som ett slagord för att skilja ut äkta vara från det skenbara. Företrädare för kristenheten som jag talat med menar att det utmärkande för pseudoreligionen är att det inte finns en Gud. Allt finns inom pseudorelgionen utom just Gud. Gud är frånvarande i pseudoreligionen.
Humanismen å andra sidan kan beskrivas som idén om att man kan leva ett bra liv utan tron på Gud. Troende lär därför sannolikt beskriva humanismen som en pseudoreligion. Men å andra sidan lär humanister beskriva troende människors religion som pseudoreligion eftersom det saknas goda skäl att tro på Gud. ”Gud finns nog inte” som humanister påstår.
Om jag skulle försöka klassificera in trosfrågan i tre grupper, troende, agnostiker och ateister i relation till pseudoreligion får jag fram tre filosofiska problem. För den troende gruppen lär pseudoreligioner vara falska religioner. De filosofiska problemen blir frågan om Guds existens och grundetiska frågeställningar om hur man bör leva. För den agnostiska gruppen blir pseudoreligion en fråga om bra eller sämre hypoteser om Guds existens eller praktiska lösningar på frågan om hur man bör leva sitt liv. Det filosofiska problemet blir frågor om evidens och bevis. För gruppen ateister lär all religion vara pseudoreligion. Den filosofiska positionen skulle kunna beskrivas som att diskursen om Gud förleder människor att tro på Gud men i själva verket finns ingenting bakom denna diskurs att tro på.
Det verkar även som att pseudoreligioner kan i sin tur delas upp i bättre och sämre pseudoreligioner. En jesuitpastor jag talade med hävdade att exempelvis buddhismen var exempel på pseudoreligion eftersom där inte finns en Gud. Om man jämför den typen av ”pseudoreligion” med andra ideologier som pekas ut som pseudoreligion som exempelvis nazismen verkar det uppenbart att det finns gradskillnader i bättre och sämre pseudoreligioner. De flesta skulle väl anse att det är godtagbart att vara buddhist men knappast att vara nazist?
En annan kritik mot pseudoreligionen är dess jag-centrering. Pseudoreligion kan beskrivas som moralisk egoism. Alltså idén om att leva för att göra mitt eget liv så bra som möjligt. Ibland brukar syftet med den normativa etiken beskrivas som ett svar mot den moraliska egoismen. Här tycks den normativa etiken dela intresseområde med motståndarna till pseudoreligionen.
Jag har skissat lite olika tankespår kring pseudoreligion och frågan som uppstår är: Är det inte okej att vara pseudoreligiös? Får man inte leva sitt liv som man vill? Verkar det inte finnas goda skäl att vara pseudoreligiös? Eller är det så att det alltid är dåligt att vara pseudoreligiös? Att det handlar om bristande insikter om vad som verkligen gör livet värt att leva?
Välkomna till Filosofisk Salong nu på onsdag den 16 nov kl 18 00 på Stadsbiblioteket!
/ Jan
Pseudoreligion – vad är det?
Posted on October 22, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 9 Comments
Nästa Filosofiska Salong den 16 nov kl 18 00 på Stadsbiblioteket kommer ha temat pseudoreligion. Men vad är det?
Upprinnelsen till det hela var på Lars disputationsparty. Jag stod och pratade med Dan och hade någon sorts utläggning om någonting. Dan kommenterade att ”det där låter pseudoreligiöst”. Överraskad, stum men därefter nyfiken kommer jag ihåg att jag tänkte, ”jaha, gör det?” ”Vad är pseudoreligion?” och ”Är jag pseudoreligiös?”, ”Är det bra eller dåligt?
Ordet pseudoreligion stannade kvar i sinnet på mig och jag har funderat på det sen dess. Tack Dan! Så pass mycket att jag ville ha det som ett separat tema på höstens salonger. Och det har visat sig att inte enbart jag blir förundrad och intresserad av begreppet. Det är ett ord som har kraften att väcka till liv en slags känslomässig reaktion som börjar med (åtminstone hos mig) något lätt nedsättande, kanske t o m förolämpande prefixet pseudo har dålig klang. Men därefter övergång det till intresse, vilja, ideologi och det svårt tyngda ordet religion. Ordet pseudoreligion väcker intresse. Här kommer några citat: ”Jaha, handlar det om ockulta saker?”, ”Du menar teosofi och sånt?”, ”Aha, new age, lever det fortfarande?” ”Människor har blivit konsumenter och marknaden är vår tids religion”, ”Människor söker mening och i en sekulariserad värld får all möjligt skit fotfäste”, ”det låter intressant, när var det sa du?”.
På en tillställning hör jag någon säga; ”för dom är landet religion”. Är det exempel på pseudoreligion? Eller i ett samtal med Kalle som ställde frågan om fotboll. Är inte fotboll ett exempel på pseudoreligion? Och hur är det med de etablerade religionerna? Kristendom, judendom, islam, buddhism, hinduism osv, är inte alla religioner i själv verket pseudo? Är ateism en pseudoreligion?
Det verkar som om att det åtminstone finns ett kriterium för pseudoreligion: ett starkt intresse för något som ligger utanför etablerade religioner men som har en liknande funktion som religion.
Jag kommer blogga om pseudoreligion fram till salongen den 16 nov. Och vore tacksam från dig kära läsare att få input i form av kommentarer, idéer, reflektioner, referenser osv nedan. Vad är pseudoreligion och vad är filosofiskt intressant med det? Skriv in ditt svar nedan! Tack.
Jan
Otrohet
Posted on October 17, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | Leave a Comment
Otrohet behöver inte bara handla om sexuell otrohet. Senaste tidens händelser kring Juholt kan väcka frågan om exempelvis en partiledare kan vara otrogen? Alltså inte i sexuell mening utan i en annan betydelse. Otrohet kan handla om att man inte är lojal mot vissa kärnvärden i en politisk rörelse. Att man sviker att leva upp till ideal och förväntningar. Otrohet kan vara en form av simpel dubbelmoral.
Annars brukar man oftast mena den sexuella otroheten. Där kan man tänka sig fall där en person tekniskt sett är otrogen men samtidigt kan moraliskt rättfärdiga sitt handlande. Exempelvis den äldre mannen som lever i en fast relation där partnern är sexuellt oförmögen pga sjukdom eller annat begripligt skäl och därför söker sig externt för sexuell behovstillfredsställelse. Det motsatta fallet kan även finnas där man tekniskt sett inte är otrogen men där det är moraliskt tveksamt. Exempelvis en singel som har flera sexuella relationer samtidigt och där människor far illa.
Intressant är att fundera kring exakt vad som gör otrohet omoraliskt. Om det är det? De s k otrohetssajterna menar att otrohet är legitimt. Samtidigt som de flesta av oss intuitivt menar att det är fel. Men varför är det fel?
Jag tror att man bör vända på frågan. Istället för att fråga om varför otrohet är felaktigt bör man istället fråga om vilka värden som skapas av trohet. Dessa värden går den otrogna miste om. Vad kan det då vara? På onsdag ska frågan om otrohet debatteras på Stadsbiblioteket.
Filosofen Niklas Möller och jag ska hålla i kvällens samtal. Varmt välkommen!
Jan
Stadsbiblioteket nu på onsdag den 19 okt 18 00
Höstens salonger
Posted on August 18, 2011
Filed Under Salonger | Leave a Comment
Här på hemsidan lyser inte flitens lampa direkt, men våra salonger fortsätter oförtrutet på Stadsbiblioteket i Stockholm. Nu kan du läsa om höstens teman under fliken “Filosofiska salonger“. Nytt för denna termin är att vi börjar en timme tidigare, nämligen 18.00. Vi slutar mellan halv åtta och åtta. Precis som tidigare introducerar vi, ibland med någon gäst, ett ämne som vi sedan alla tillsammans reflekterar över och undersöker, för att i bästa fall lämna samvaron med någon ny infallsvinkel eller ny fråga.
Välkommen!
Ett nytt gudsbegrepp?
Posted on April 29, 2011
Filed Under Dagens Sherpa, Religion | 3 Comments
I går kväll träffades Sherpagänget för en formell träff med utrymme för informellt prat. Alltid lika stimulerande och tankeväckande. En av vårens salonger behandlade temat absoluta förbud. Flera i publiken menade att tanken på absoluta förbud inte alls är orimlig och gav olika exempel på absoluta förbud. Exempelvis att man inte får skräpa ned. Efter gårdagens huvudnyhet att kända friidrottsstjärnor blivit sexuellt utnyttjade av sin tränare torde pedofili kvalificerad sig till klassen av absoluta förbud. Pedofili är ett så kallat skambrott – förkastligt och oförsvarbart, både i förhållande till samhällets lagar och sociala normer. Den gamle antike skeptikerna Karneades som påstod att det inte finns något påstående som är helt säkert hade alltså fel: Pedofili är ett exempel på absoluta förbud som är förankrat inte enbart i lagar och sociala normer utan även i en absolut moral. Absoluta förbud tycks förutsätta tanken på en absolut och objektiv etisk grundval. Absoluta förbud är oberoende av sociala normer och oförenligt med kulturrelativism.
Moralisk objektivism är en semantisk teori enligt, filosofiprofessor Lars Bergströms grundbok i värdeteori, men igår fick jag lära mig att moralisk objektivism också kan vara en epistemologisk teori och till och med en ontologisk: Det finns moraliska fakta. Värderealism och moralisk objektivism blir två namn på samma sak. Det finns ett svar ”där ute” att finna på våra moraliska problem. Hur vi ska leva, vad som är absoluta förbud och vad vi interpersonellt bör komma överrens om. Vi kan således interpersonellt skapa konventioner och social normer som i objektiv mening är felaktiga. Tanken svindlar, men samtidigt – vilken tröst. Det finns säkra absoluta svar på moralisk problem även om de tycks svårtillgängliga.
Moralisk objektivism som ontologisk teori tycks beskriva en värld med allomfattande moralisk värden som vi bör anpassa våra liv efter. En moralisk realitet oberoende våra omdömen och åsikter om den. En moralisk dogmatik vi lever omedveten om (även om vissa kanske har sett ljuset).
Det är av vikt att skilja på Gud och religion – buddhismen som religion förutsätter exempelvis inte tanken på en skapare. Men det tycks inte finnas några goda skäl att tro på Gud även om man skulle vilja. Men en tro på religion förutsätter inte en tro på Gud. Moralisk objektivism skulle kunna kvalificera sig i denna sekulariserade mening. Man kan skapa en liturgi kring moralisk objektivism. Man kan i djup kontemplation, meditation och bön söka kunskap och insikt om de hemligheter som den moraliska objektivismen som ontologisk teori gömmer. Moralisk objektivism tycks vara en rationell livsåskådning för den moderna människan. En ny religion, en ny sorts gudsbegrepp, med viss modifikation.
/Jan
Censur och yttrandefrihet
Posted on March 7, 2011
Filed Under Dagens Sherpa, Salonger | Leave a Comment
Frågor om yttrandefrihet och om hur denna frihet på ett berättigat vis bör begränsas är eviga och ständigt aktuella. Just nu diskuteras hur fria vi bör få vara på nätet (se tex http://www.dn.se/vart-internet/vart-internet—hem/tekniken-har-blivit-ett-slags-ideologi ).
På onsdag 9 mars kl 19.00-20.30 ska vi prata om yttrandefrihet och censur på en filosofisk salong på Stadsbiblioteket. Bland annat vill vi diskutera varför yttrandefrihet är viktigt, och på vilka grunder den bör inskränkas (om alls – även om positionen att inga begränsningar är berättiga också kräver sina argument).
Alla är varmt välkomna!
Sara och John
Studieavgifter 2011
Posted on January 2, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 2 Comments
En av de politiska nyheter 2011 som borde angå en f.d. universitetslektor (om man får kalla sig det efter en termins vikariat) är införandet av avgifter för utländska studenter. Många inom universitetsvärlden har beklagat sig över detta. Själv ser jag inte riktigt problemet. Visst är det fint att erbjuda gratis studier till alla, men den allmänna politiska principen är trots allt att kraftigt prioritera svenskar eller i Sverige fast boende (eller numer i vissa fall EU-medborgare eller inom EU fast boende). Jag ser inte varför högre studier skulle vara ett undantag. Visst kommer kurser tvingas lägga ned osv., men detta är ju undervisningsresurser som i princip borde kunna användas annorstädes. Institutionerna får betalt per student och ser väl därför inte (gärna) det större sammanhanget. När det gäller internationella kontakter etc. så är det en aspekt av högkvalitativ undervisning, men den kan uppnås på olika, ofta billigare vis och avgifterna kan anpassas för att uppnå en mer rimlig mängd utländska studenter.
/Kalle
Filosofisk Salong i decembermörkret
Posted on December 15, 2010
Filed Under Salonger | Leave a Comment
Onsdagen den 15e december kl 19-20.30 är det dags för årets avslutande filosofiska salong på Stadsbiblioteket. Ämnet för dagen är “Naturligt Kön och Naturlig Sexualitet”; ett ämne som både kan locka och förvirra. Vi tänker oss utgå från bland annat följande frågeställningar:
Är kön något naturligt, och i så fall på vilket sätt? Är sexualitet naturligt, och i så fall naturligt i förhållandet till vad? Är udda sexualitet eller könstillhörighet också naturlig? Eller är den normala sexualiteten den naturliga? Och vad är då normalt? Tråkigt sex? Är kanske kön och sexualitet konstruktioner?
Salongen kommer att ledas av Niklas Möller och John Cantwell.
Kom och red ut begreppen med oss!
keep looking »
