Facebook, FRA och den privata sfären
Posted on January 13, 2010
Filed Under Dagens Sherpa | Leave a Comment
Får på Facebook ett erbjudande om att lägga till funktionen ”se vilka som har besökt din profil”. Några dagar tidigare har den uppdaterade webbläsaren den nya funktionen att man automatiskt får upp de mest besökta hemsidorna. Märker även att det är svårare att radera historiken, när jag varit inne på en hemsida för att finna en present till min fru. Andra varianter på samma fenomen är nummerpresentatören och funktionen där man kan se att någon har öppnat och/eller tagit emot ett mejl, samt att googlingar/sökningar ligger kvar i datorn (om man inte aktivt ändrar inställningarna).
För egen del var jag aldrig speciellt upprörd över FRA-lagen och kameror på torget känns befogat om de reducerar brottsligheten (totalt sett). Kanske är jag naiv, men jag tänker mig att de som eventuellt skulle övervaka mig ändå inte har någon relation till mig. Skulle de se att jag petar mig i näsan så skadar inte det mig. Andra kan givetvis känna ett genuint obehag och anse att deras frihet inskränks. Skulle det visa sig att många människor faktiskt mår dåligt av en viss sorts övervakning så behöver dessa upplevelser på något vis tas med i beslutskalkylen, oavsett om vi anser att dessa reaktioner är befogade. Är de dessutom befogade så är det ett ytterligare skäl för att avveckla bevakningen, även om inte heller detta nödvändigtvis räcker som skäl för att upphöra med en bevakning då fördelarna fortfarande kan vara så stora att övervakningen är ett nödvändigt ont.
Så, min privata sfär är ganska rymlig i fråga om denna anonyma makro-övervakning. Däremot blir jag irriterad över de datorinställningar (som visserligen går att ändra) och FB-funktioner som exponerar sådana handlingar som jag inte aktivt valt att visa för det sociala närområdet. Det är ju naturligtvis inte något suspekt i att gå in på en väns FB-profil. Vi skriver våra profiler av just anledningen att folk ska kunna gå in där. Ändå känner jag ett obehag i att denna person ska kunna se att jag varit inne på deras profil. Helt plötsligt känner jag mig som en stalker – någon som gör något lite suspekt. Jag upplever också att min privata sfär har blivit invaderad, ungefär som om någon hade suttit och läst ett sms över axeln. Alltså kommer jag i framtiden att i högre utsträckning att avstå från att besöka andras profiler. Resultatet blir – inte att min privata sfär blir invaderad – utan att min frihet har blivit beskuren.
Inte heller är det suspekt att klicka sig runt på diverse hemsidor under en dag eller att googla på diverse saker. Sitter man och slösurfar framför datorn under en lunch så hinner man med att bläddra sig igenom ett antal webbsidor och/eller googla sig fram till olika ämnen eller personer. Även om inte dessa webbsidor eller sökningar berör min frus present eller något subversivt så känns det olustigt att hon (eller någon annan som kommer hem till oss och använder datorn) kan se var jag har varit. Det är samma känsla, tänker jag mig, som om någon skulle ha följt efter mig på stan och sett vad jag gjort under en dag. Alternativet att alltid radera historiken kan tolkas som att man faktiskt har gjort något suspekt och att föreslå att man inte ska kunna se var man har varit, likaså. Dessutom är ju problemet inte så stort. Mer som ett vagt obehag, som irriterar en smula men som inte är så problematiskt att man har lust att föreslå en ny datorpolicy där hemma.
En ytterligare komplikation är bristen på kontext för den som – medvetet eller av en händelse – skulle se vad man har haft för sig på nätet. Ett exempel är när jag febrilt försökte komma ihåg namnet på den norske konstnären Odd Nerdrum. Det jag trodde mig komma ihåg var att han hade ritat något med en erigerad snopp. Följaktligen sökte jag (dock utan resultat) på typ: konstnär, norsk och erigerad snopp. En sådan sökning kan ju ge ett intryck som jag inte riktigt vill ge, speciellt till någon i min sociala närmiljö.
Om en anonym FRA-övervakare skulle få upp en sådan sökning så kunde jag inte bry mig mindre. Varför? En del av förklaringen ligger kanske i hur t.ex. Thomas Nagel har definierat värdet med en privat sfär. Han menar att ”the public gaze is inhibiting” då det tvingar oss att rättfärdiga våra handlingar inför andra människor och då kanske främst, tänker jag mig, inför de i vår sociala närmiljö – familjen, vännerna, arbetskamraterna. FRA-övervakaren tillhör inte någon av dessa grupper. Jag behöver inte motivera mina handlingar inför denna person och känner inte – givet att jag alls skulle övervakas – att detta begränsar min frihet eller autonomi.
Detta innebär inte att jag är för eller emot FRA-lagen. Jag känner dess konsekvenser för dåligt. Det innebär bara att jag, personligen, känner mig mindre begränsad av FRA-liknande lagar än av den nya Facebook-funktionen.
/Dan
Comments
Leave a Reply
