Moraliserande om snöskottning
Posted on January 22, 2010
Filed Under Dagens Sherpa | Leave a Comment
DN skriver idag om de stora problem som finns med snöröjningen i Stockholm, framför allt av stadens trottoarer. Det är moddigt och halt, det är svårt att ta sig fram, man ramlar och slår sig.
Instinktivt vill man prata om pengar. Systemfel och incitament, tippa snö hit och dit och plums i sjön.
En annan tanke man skulle kunna få är ”Hallå!”. Det bor ju en massa människor i stan! Åtminstone några är väl friska och starka nog att kunna hantera en kvast eller skyffel? Skulle man inte kunna… många bäckar små…
Eller är det politiskt inkorrekt, att ingripa i sådan verksamhet som någon annan är ålagd att åtgärda, och liksom rubba hela välfärdsstatsbalansen? Nästan som om man fick idén att le mot en ensam åldring, när man vet att det är det allmännas uppgift att ge dessa människor omsorg. Dessutom är det saker som många andra också lika gärna skulle kunna göra, så varför skall just jag, han eller du?
Hur bör man tänka kring ansvar? Antingen tänker man att om någon fått i uppgift (ansvarar för) att åstadkomma något som vi alla tycker vore bra, men misslyckas med detta, då bör alla andra fokusera på att utkräva ansvar (klaga på politiker, snöskottarfirmor, vädergudarna, helst med resultatet att åtminstone politikerna får avgå så att det nästa vinter kanske kan skötas bättre, givet att efterträdarna kan mer alternativt att också vädergudarna bytts ut). Eller så tänker man att om det handlar om något som vi alla har glädje av, då bör också vi alla försöka att se till att detta uppnås (vi har ett moraliskt ansvar). Att klaga på politiker är ju en metod, men snön och isen försvinner lättast om man ångar på lite med sopborsten.
Sara
Comments
Leave a Reply
