Arena och vänsterdebatten

Posted on January 29, 2010
Filed Under Dagens Sherpa | Leave a Comment

Efter att Kaisa Ekis-Ekman skrev sin kritiska DN-text om Arena så följde andra efter. Dan Josefsson och Daniel Suhonen har publicerat sin kritik i både Arena och Aftonbladet, medan andra, som Göran Greider, har stått lite vid sidan av och applåderat. Till och med Stefan Jonsson, som ofta har intagit liknande positioner som Arena, valde att ställa sig på den kritiska sidan (om än mild i sin kritik så försvarade han inte Arena). Antar att Åsa Lindeborg instämmer i kritiken då hon släppt fram Josefsson och Suhonen. Få verkar vilja rida till Arenas försvar.

Den kritik som har framförts handlar huvudsakligen om att Arena

  1. ger de postmoderna teorierna för stort fokus i tidningen på bekostnad av klassfrågor – för mycket queer och för lite klassanalys
  2. angriper vänstern, inte sällan med benämningar som ”nationalistisk”, “brunvänster” och ”inskränkt”
  3. alltför ofta ägnar sig åt metadebatt och språkanalys
  4. inte tar ställning och argumenterar för en viss hållning utan nöjer sig med att påpeka hur marginaliserade och kontroversiella de är
  5. inte driver frågor som berör LO-kollektivet (såsom de ökande klyftorna och jakten på de sjukskrivna), vilket anses märkligt med tanke på att de får ekonomiskt stöd från denna organisation
  6. inte duger som redskap i kampen mot högern utan istället underminerar vänsterns enighet och försvårar ett regeringsskifte
  7. är för höger och alltså inte vänster på rätt sätt
  8. konstruerar minerade positioner där vissa, på oklara grunder, är goda och onda, och en viss position ska misstänkliggöras; ofta använder de signalord istället för argument, där ord som natur, livspussel och moral signalerar något negativt medan teknik, utveckling, urban och globalisering signalerar något positivt
  9. brister i empirin när de etablerar något som en trend (som de sedan själva visar att de, från en marginaliserad position, är kritiska till)
  10. inte kritiserar högerns politik tillräckligt mycket och att det knappt märks att det har varit regeringsskifte
  11. teoretiserar för mycket då det ibland inte krävs en omfattande teoretisk apparat för att belysa uppenbara orättvisor
  12. förnekar att det finns rätt och fel och något sådant som moral, genom sin mer postmodernistiska hållning.

När jag hör Per Wirtén och Daniel Suhonen diskutera debatten på Södermalmsbokhandeln (26/2) så ligger betoningen av kritiken på att Arena har motverkat ett överordnat syfte: regeringsskifte och ett framflyttande av vänsterns positioner. Även en del av de andra punkterna tas upp men ofta som medel för det överordnade målet: kampen mot orättvisor, kampen mot högern, kampen för förändring. Detta är naturliga mål, framför allt för en politiker. Dock verkar det farligt för det intellektuella samtalet om alla publicister ska ingå i en politisk kamp. Något som även Per Wirtén lät framskymta då han frågade sig vilka lojaliteter en intellektuell bör ha.

Även jag kan tycka att Arena väl ofta har sysslat med metafrågor där det viktiga verkar vara att anlägga ett så avancerat, radikalt och teoretisk raster som möjligt. Ibland har jag fått känslan av att Arena blivit ett sorts livstilsmagasin, ett inverterat Mama, där tvåsamhet, radhus, naturkärlek var något subversivt. Om Ordfront ofta har skrikit för full hals så har känslan i Arena varit avsaknad av empati och passion till fördel för en abstrakt sönderdelning och kylig distans. Och kan inte detta delvis vara en förklaring till Arenas nisch: att det under 90- och 00-talet fanns två rätt skrikiga tidskrifter – Ordfront och ETC – där det kanske diskuterades väl lite genus, queer, konstruktioner, språk, kropp, rasism och sexualitet. Där man aldrig kollade på metadebatten utan ständigt hötte näven åt USA, kapitalismen och borgarna. Inte så konstigt då om några förfinade vänsterakademiker med publicistiska ambitioner och förkärlek till dekonstruktion tröttnade på detta och skaffade ett eget ställe. [Obs, spekulation!]

Kan bara avsluta med berätta att min favoritartikel i Arena är en text av Anna Thoursie där hon diskuterade delad föräldraförsäkring. Långt in i texten visste jag inte vilken slutsats hon skulle komma till då hon på ett neutralt sätt beskrev de normativa kostnader och vinster som var behäftade med en sådan reform. Till slut kom hon fram till att hon var för en delad föräldraförsäkring på grund av kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden, men tyckte samtidigt att det fanns problematiska frihetsförluster för de som inte ville dela på försäkringen. Transparanta argument och inga förringande kommentarer om de debattörer som intagit en annan position. Så talar en intellektuell som tror på sina arguments kraft.

/Dan

Comments

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/b/1/b/filosofigruppen.se/httpd.www/sherpa/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

Leave a Reply