The Road och hemlösheten
Posted on January 27, 2010
Filed Under Film | 2 Comments
Och nu mer film! Gillar inte att slå in öppna dörrar men här kommer en PK-blogg i den genren. Så går det när småbarnsföräldrar ser filmer av det här slaget.
Såg igår The Road. Filmen om hur en man och hans son försöker överleva i en värld där en naturkatastrof har förvandlat världen till en plats nästan helt utan människor och där all fauna och flora har dött (så när som på en skalbagge). De svälter. Söker ständigt efter mat (överblivna konservburkar, enstaka frön). De fryser ständigt. Övernattar i övergivna hus, bilar eller under en bro. Den värld de lever i är ett ständigt hot. Det är outsägligt tröstlöst och en sista utväg är den pistol de har med två kulor.
Tänker först att beskrivningen är oss alla, åtminstone i väst, så främmande. Vi behöver inte frysa, inte svälta. Vi är inte utelämnade till naturens godtycke. Visst, det är trist med kyla, men egentligen inverkar den inte alls på våra liv. Till och med våra förfäder, som naturligtvis hade det oerhört slitsamt och delvis var i händerna på hur skördarna blev, hade det i normalfallet bra mycket bättre än människorna i The Road.
Tanken som sedan slår mig (jag inser att den inte är speciellt filosofiskt djupsinnig) är att det idag faktiskt finns människor i Stockholm som i någon mån delar de upplevelser som människorna har i filmen. En uteliggares situation under vinterhalvåret ter sig förmodligen inte helt annorlunda. Känslan av att vara utelämnad till vädret (alltfler portgångar är låsta och färre och färre ställen, tror jag, har överseende med att en hemlös människa bara sitter värmer sig). Känslan av att den miljö man befinner sig i känns hotfull. Att vara utelämnad till andras godtycke och välvilja. Att det inte är en självklarhet att ha så mycket pengar på fickan att man kan käka sig mätt. Att inte veta var man ska sova under natten. Känslan av att inte ha kontroll över sitt eget liv. Den totala bristen på autonomi. Att befinna sig på ett ställe som inte är konstruerat för sådana som jag.
Jo, jag vet att det krävs en del för att hamna på gatan. Jag vet att man kan få ett mål mat gratis i något soppkök och om man bara skärper sig så finns det goda utsikter för att få något sorts eget boende. Men för de som, av någon anledning, inte kan skärpa sig så måste detta ändå vara ett helvete. Det är nenslående att tänka sig att människor mitt ibland oss faktiskt upplever liknande känslor som karaktärerna i en film som anses skildra den mest fasansfulla miljö man kan tänka sig.
/Dan
Comments
2 Responses to “The Road och hemlösheten”
Leave a Reply
Hur många Sherpor?
Just ja! Även om den kanske inte berörde mig så mycket som jag hoppats så får den 4 sherpor.