Tvång och kvotering i föräldraförsäkringen

Posted on September 7, 2010
Filed Under Dagens Sherpa | 16 Comments

Frågan om individuell föräldraförsäkring är intressant eftersom den rumstrerar om bland såväl politiska positioneringar som lite mer genomtänkta liberala ideal. Förslaget att ta bort möjligheten att överföra sin föräldraledighet till den andra föräldern har från högerhåll huvudsakligen mötts med upprördhet och värdeladdade ord som “tvång” (tex. Peter Wolodarski igår på DN:s ledare) och “kvotering” (tex. i Göran Hägglunds debattartikel i början av augusti), eller till och med “tvångskvotering” (tex. Maria Larssons debattartikel i förra veckan). “Kvotering” brukar betyda att reservera en viss kvot av platserna i ett visst sammanhang (utbildning, styrelse) för en viss grupp, förmodligen använder Hägglund och Larsson det ordet mest för att väcka negativa associationer, om det har något substantiellt innehåll faller det så att säga tillbaka på “tvång” som är mer rakt på sak (Larsson använder också “förbud”).

Som systemet ser ut idag har vi möjlighet att överföra vår föräldrapenning. Om den möjligheten tas bort blir vi en möjlighet fattigare. I den mening skulle reformen innebära en frihetsförlust. Därför har högern visst fog för sina anklagelser. Dock förutsätts isåfall en positiv syn på frihet där den som är fri inte bara lämnas ifred utan aktivt bereds möjligheter av staten – föräldrapenning är ju ett extremt tydligt fall av aktiv, konstruerad och institutionaliserad hjälp (visserligen från ett kollektiv som man själv ingår i).

Att kalla denna frihetsförlust för tvång är dock märkligt. Tvång brukar tvärtom användas för att skilja på positiv och negativ frihet. Lite tillspetsat: Förspråkare för negativ frihet menar att tvång är det värsta som finns och alltid bör undvikas, om vi sedan har reella möjligheter att leva ett bra liv är mindre viktigt. Förespråkare för positiv frihet menar tvärtom att frihet utan reell möjlighet är en tom formsak och inget värt.

Om tex. Wolodarski på allvar menar att ett upphävande av möjligheten att överlåta föräldraförsäkringen är en form av statligt tvång måste han ha en väldigt vid syn på tvångsbegreppet. Han kan då inte rimligen hävda att statlig inblandning på andra områden är tvingande på ett sätt som statlig avhållsamhet inte är. Han måste med andra ord ha en rent positiv syn på frihet – vad staten gör eller inte gör spelar ingen roll, frågan är bara vilka reella möjligheter vi därmed får. Så långt är det rimligt, om än lite överraskande. Men sen är det ännu ett steg till att kalla varje borttagande av en möjlighet för tvång. Här måste antagandet vara att status quo i varje ögonblick är bra eller neutralt, medan att ta bort en möjlighet är tvång, även om det skulle leda till att många fler möjligheter uppstår någon annanstans i systemet så att säga, vilket ju är troligt i den aktuella frågan om föräldraförsäkring. Vi har alltså en positiv frihetsyn parad med en extrem konservatism. Det är en möjlig uppfattning helt klart, men inte så tilltalande.

Nej, jag blir inte klok på tvångsismen. Troligen är det helt enkelt massa retorik, debattörernas åsikter i frågan beror på helt andra saker än att de uppfattar reformen som tvång eller kvotering, som vad de tycker om jämställdhet till exempel, eller vad de tycker och tror om barns behov och intressen, förutom förstås valstrategi – att utmåla den andra sidan som förmyndare.

Det har framförts många bra argument för en individuell föräldraförsäkring (tex. av “Pappor för individuell föräldraförsäkring“). Exempelvis att vi bör dela lika på föräldraskapet och föräldraledigheten och att de flesta dessutom anser att vi bör det, även om de misslyckas i det egna fallet. Och att detta skulle leda till större jämställdhet i hemmet och på arbetet, och därmed mer närvarande pappor. Det finns också ett konsekvensargument om att alla andra bidrag är individuella, att föräldrapenningen är ett undantag som behöver motiveras eller tas bort.

Mot reformen kan man som sagt hävda att vissa möjligheter går förlorade, men om vi kunde överlåta vår a-kassa eller vår rösträtt skulle vi ju också ha fler möjligheter, så nånting mer måste sägas. Man kan också hävda att situation försvåras för vissa familjer, att de får det sämre ekonomiskt. Men detta är ju i sig inget starkt argument, att vi inte kan sälja vår rösträtt innebär ju också en ekonomisk försämring för de som har det knapert. Jag tror att man måste gå till synen på familjen och könsrollerna för att få till något lite mer fylligt argument, men det blir ju konservativt och patriarkalt, det kan man nog inte undvika. Eller möjligen om man håller det på en mer pragmatisk nivå, genom att bygga på empiri om föräldrars val under olika omständigheter, inkomstbortfall osv, lite mer systematiskt än vad som gjorts vad jag vet. Och så kan man ju hänvisa till opinionen, som för tillfället är emot reformen.

De argument som florerar är ibland rent lustiga. Larsson noterar att en individualisering har förespråkats med hänvisning till jämställdhet och bemöter det argumentet med att 1) försäkringen i viss mån redan är individuell, man måste ju aktivt skriva i en blankett för att överföra den, och att 2) alliansen har infört en jämställdhetsbonus för att främja en mer lika fördelning. 1 tycks säga att jämställdhet redan är uppnådd i önskad mån, 2 att man redan kämpar för ökad jämställdhet. Det går förstås inte ihop. Larsson måste se något fel i just “tvånget”, ett så stort fel att hon framhäver statliga subventioner till enskilda som föredömligt. Som vanligt i den här debatten vore det intressant om debattören visade ett lite större intentionsdjup.

/Kalle

PS: Min fru har överlåtit större delen av sin föräldrapenning till mig, vilket gynnat oss eftersom jag har större inkomst och därmed får mer ersättning.

Comments

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/b/1/b/filosofigruppen.se/httpd.www/sherpa/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

16 Responses to “Tvång och kvotering i föräldraförsäkringen”

  1. Per Altenberg on September 29th, 2010 9:00 pm

    Klockren analys!

  2. Jessica Bagge on September 29th, 2010 9:39 pm

    Tack för ett roligt och bra inlägg! Debatten om föräldraförsäkringen är den i särklass mest korkade som förs av de som är mot. Hyckleri och lögner blandas i en salig röra varav den mest graverande och underblåsta är den om ekonomins betydelse. Jag blir alltid lika förvånad när den förs fram av politiker på toppnivån trots att man med några enkla knapptryck kan se att inkomsten har nästan noll förklaringsgrad för uttaget. Som nördigt intresserad på ämnet föräldraledighet har jag och en kamrat tagit fram ett verktyg där alla som vill kan räkna på alternativkostnaden för om den andra föräldern är hemma

    http://www.kryssamattias.se/wordpress/wp-content/foraldrapenning.xls

    Jessica Bagge

  3. Anne-Lie Elfvén on September 29th, 2010 10:39 pm

    Något av det bästa jag läst i denna fråga. Kommer spridas vidare!

  4. Mounir on September 29th, 2010 10:48 pm

    Jag är inte lika imponerad över inlägget, och jag är ändå för individualiseringen av föräldraförsäkringen.

    För det första tar du inte upp särskilt många argument som “tvångssidan” har. Exempelvis att barnet går först och att föräldrarna bäst vet hur de ska stanna hemma för barnets bästa. Och om man som liberal helst inte vill att det ska finnas en föräldraförsäkring från första början, tycker du fortfarande att det är självmotsägande att vilja skjuta nuvarande system mot fler möjligheter?

    För det andra gillar jag inte antydan att man som “negativ” liberal inte får klaga på att en möjlighet som tillhandahålls av staten tas bort. Din definition av negativa friheter som avsaknad av (direkt) tvång verkar inte täcka in alla relevanta fall. Får man exempelvis inte klaga på att staten förbjuder droger som inte skadar andra?

  5. Kalle on September 30th, 2010 11:11 am

    Tack för feedback. Mitt inlägg har säkert sina brister, men jag ser inte att jag påstår det som Mounir läser in i det.

    Nej jag tycker inte att det är självmotsägande att som liberal motståndare till hela idén om föräldraförsäkring samtidigt tycka att om den ska finnas ska den vara på ett visst sätt. Dock är det lite magstarkt att påstå att detaljer i utformningen (överföringsbarhet tex.) medför att individer utsätts för “tvång”, att vi får “förbud”. Dessa ord borde liberalen reservera för lite mer typiska tvångsåtgärder, som tex. att spärra in folk som säljer droger. Detta är ju en stark form av tvång, även om man kan hävda att syftet är att skydda andra än den som drabbas (kunderna). Här är det viktigt att den man påstår sig skydda (kunden) också hindras från att göra det hon vill, även om hon inte direkt tvingas.

    Min “antydan” om att man som förespråkare för negativ frihet i meningen avsaknad av hinder inte “får” klaga på att statligt tillhandahållna möjligheter är riktig om klagandet sker i tvångstermer. Det kan inte rimligen vara att skapa ofrihet, dvs. (per definition) att upprätta hinder, att dra tillbaka en hjälp som man inte har någon plikt att tillhandahålla. Däremot kan man ju som förespråkare för negativ frihet gilla statligt tillhandahållna möjligheter av andra skäl, man kanske omfattar fler värden än frihet.

  6. Jonas Vlachos on September 30th, 2010 4:10 pm

    Jag håller fullständigt med om att tvångsretoriken är tom men det huvudsakliga skälet till att låta familjerna bestämma är det som Mounir är inne på: försäkringen är till för barnet och föräldrarna vet bäst hur ledigheten ska fördelas. Individuella situationer gör att fyrkantiga regler kan bli väldigt kostsamma och den som bär kostnaden är inte föräldrarna utan barnet.

    En implikation av detta resonemang blir dock att det inte är uppenbart att försäkringen enbart ska fördelas mellan föräldrarna. Om man menar allvar med att föräldrarna vet bäst så borde föräldrarna även kunna lägga ut föräldraledighet (eller åtminstone föräldrapengen) på en tredje part. Föräldrapengen skulle slltså kunna bli en nanny-subvention.

  7. Kalle on September 30th, 2010 4:49 pm

    Om försäkringen är till för barnet och föräldrarna vet vad som är bäst för barnet så håller jag helt med dig Jonas. Även om det inte vore så vore det mer konsekvent liberalt att låta var och en överlåta sin föräldraledighet till vem som helst, precis som du säger, snarare än att bara få överlåta den till just den andra föräldern.

    Jonas säger att föräldraförsäkringen är till för barnet. Är det så? Vad är egentligen syftet med försäkringen? Det avgör förstås i stor utsträckning hur den bör vara utformad. Det vore intressant att höra politiker ge sin syn i den frågan. Jag tycker inte det är uppenbart att försäkringen bara är till för barnet. Att kunna få tillbringa ledig tid med sitt lilla barn är närmast ovärderligt och något jag unnar varje förälder. Jag ser detta som en stor poäng med försäkringen, oavsett vinsten för barnet.

    Det där med hur kostsamt det blir att slopa överlåtelsemöjligheten är klart omstritt. Därför är det bra att vara mer specifik än Jonas är. Jessicas tabell (länkad från hennes kommentar ovan) visar att skillnaden mellan att familjens höginkomsttagare eller låginkomsttagare är ledig inte är så stor. Självklart blir den maximala familjeinkomsten lika eller lägre med slopad överlåtelse, men det gäller som jag skrev i inlägget alla former av statliga stödsystem. Vissa familjer förlorar väldiga summor på att rätten att gå i pension inte kan överlåtas.

  8. Daniel Rhodin on September 30th, 2010 5:04 pm

    Ärligt talat så är detta inlägg ett av de sämre jag har läst i den här frågan. Du menar att de som inte håller med dig har konstiga och märkliga argument. Men vilka för du sedan fram själv?

    “men om vi kunde överlåta vår a-kassa eller vår rösträtt skulle vi ju också ha fler möjligheter”

    ” Man kan också hävda att situation försvåras för vissa familjer, att de får det sämre ekonomiskt. Men detta är ju i sig inget starkt argument”

    “att vi inte kan sälja vår rösträtt innebär ju också en ekonomisk försämring”

    Gud vilka dåliga och ogenomtänkta argument. En bra start är att analysera frågeställningen från båda håll, se för- och nackdelar med båda systemen och sedan väga dessa mot varann. I skärningspunkten kan intressanta och principiella diskussioner uppstå. Vad det här inlägget skulle vara bra för övergår helt mitt förstånd.

  9. Kalle on September 30th, 2010 5:24 pm

    Jag hade tänkte förbigå Daniels inlägg med tystnad men upptäcker att han faktiskt är folkvald politiker (i Eslöv). Då måste jag fråga mig vad som är bra med Daniels inlägg? Lever det upp till hans egna kvalitetskriterier för diskussioninlägg på internet? Vilka är dessa? Är till synes absurda jämförelser och argument (som med rösträtten) ogiltiga just i kraft av sin synbarliga orimlighet, utan vidare skärskådning (isåfall får vi ogiltigförklara många filosofiskt revolutionerande insikter genom tiderna)?

    Inför påståndet “Gud vilka dåliga och ogenomtänkta argument” kan jag inte annat än erkänna mig retoriskt nedgjord. : )

  10. Daniel Rhodin on September 30th, 2010 6:45 pm

    Man måste ändå skilja på verkshöjd mellan kommentarer och inlägg. Jag hoppas att du inte på allvar menar att de argument du anför skulle vara “filosofiskt revolutionerande insikter genom tiderna”?

  11. Jonas Vlachos on September 30th, 2010 11:54 pm

    Med “kostsamt” menar jag att det i vissa familjesitutaioner inte alls funkar för den ena föräldern att ta ut ledigheten. Man kan nyss ha fått en provanställning på drömföretaget, den ena parten kan ha blivit arbetslös, man är egenföretagare som saknar ersättare, den ena föräldern är sjuk osv. Svaret på hur kostsamt detta är i enskilda situationer går inte att utläsa ur Jessicas, eller någon annans, tabeller.

  12. Lina on October 3rd, 2010 12:21 pm

    Rimligtvis borde det vid en individualisering av föräldraförsäkringen finnas undantagsfall om t ex ena föräldern är sjuk. Men i övrigt handlar det väl om trade-offs som föräldrarna själva får ta ställning till. Om föräldrarna vet bäst borde de kunna avgöra om det är värt att ta provanställningen på drömföretaget med kostnaden att barnet “bara” får vara hemma med förälder i 8 i stället för 16 månader.

    I andra länder är dessutom 8 månaders total föräldraledighet fullt normalt. Hur bedömer man i vilken utsträckning detta är kostsamt för barnet?

  13. Jonas Vlachos on October 3rd, 2010 12:56 pm

    Visst handlar det om avvägningar, men det är ju det hela diskussionen gäller. En rimlig grundinställning anser jag vara att föräldrarna är bäst positionerade att bedöma familjens situation och vad som passar bäst för dem. Förutom redan nämnda aspekter kan det även vara så att den ena föräldern helt enkelt tycker att det är roligare att vara hemma än den andra. Detta talar för att föräldrarna själva får välja.

    Sedan kan det finnas ett samhällsintresse av föräldrarna delar lika. För att hävda samhälllsintresset bör man dock vara tydlig exakt vilka samhällsproblemen med dagens ordning är och hur förändringarna av föräldraförsäkringen skulle bidra till att lösa dessa problem. Förslagsvis bör man även hha empirisk evidens för att de mekanismer man beskriver är viktiga.

    Om det är så att man anser att 16 månaders föräldraledighet är omotiverat mycket så kan man ju argumentera för att den ska kortas. Detta är i mina ögon en separat fråga från hur försäkringen ska delas. För att undersöka vilken längd som är lagom kan man tex göra så här.

  14. Kalle on October 3rd, 2010 9:14 pm

    Längden på föräldraförsäkringen och möjligheten att överlåta hänger ihop på det viset att om den individuella tiden (säg 8 månader) är tillräcklig för att barnet ska få sina behov uppfyllda så är barnets behov inte ett argument mot att begränsa möjligheten att överlåta.

    Det kan ju vara så att en partner är 65 och en är 63 och den yngre skulle tycka att det vore roligare att gå i pension, men det gör inte att vi tycker att möjligheten att gå i pension ska kunna överlåtas (väl?). Därmed inte sagt att ren lust inte är ett argument för möjlighet att överlåta, bara inte så starkt.

    Att jag jämför med andra bidrag och rättigheter är delvis för att rucka lite på den vanliga inställningen att status quo inte behöver motiveras, att det är förändringar som kräver goda argument och kanske till och med empirisk evidens, medan icke-förändring inte kräver samma stöd.

  15. Danni on October 22nd, 2010 10:32 pm

    Nu kommer jag här och petar med pinne på en död häst, men jag vill försöka tillföra något. De 2% av min bruttolön som varje månad går till att finansiera föräldraförsäkringen tas ju från mig med tvång. Hade jag fått ha dem kvar hade jag kunnat välja att finansiera min egen ledighet eller ge dem till min partner som då kunde vara hemma. Men nu får jag inte det valet om individualiserad försäkring införs, för pengarna tas från mig. Med tvång. Eller?

  16. Kalle on October 23rd, 2010 9:15 am

    Skatt är tvingande på ett sätt, ja, men det är en annan fråga. Den formen av tvång blir ju inte större eller mindre för att försäkringen kan överlåtas. Sen kan man ifrågasätta vad det betyder att skatten “tas från” någon. På vilket sätt har man rätt till den bruttolön som är en abstraktion i ett extremt komplext samhälle där såväl utbetalaren av lön som själva begreppet bruttolön är helt beroende av existensen av skattefinansierade institutioner? Men som sagt, det är en annan fråga.

Leave a Reply