Studieavgifter 2011

Posted on January 2, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 2 Comments

En av de politiska nyheter 2011 som borde angå en f.d. universitetslektor (om man får kalla sig det efter en termins vikariat) är införandet av avgifter för utländska studenter. Många inom universitetsvärlden har beklagat sig över detta. Själv ser jag inte riktigt problemet. Visst är det fint att erbjuda gratis studier till alla, men den allmänna politiska principen är trots allt att kraftigt prioritera svenskar eller i Sverige fast boende (eller numer i vissa fall EU-medborgare eller inom EU fast boende). Jag ser inte varför högre studier skulle vara ett undantag. Visst kommer kurser tvingas lägga ned osv., men detta är ju undervisningsresurser som i princip borde kunna användas annorstädes. Institutionerna får betalt per student och ser väl därför inte (gärna) det större sammanhanget. När det gäller internationella kontakter etc. så är det en aspekt av högkvalitativ undervisning, men den kan uppnås på olika, ofta billigare vis och avgifterna kan anpassas för att uppnå en mer rimlig mängd utländska studenter.

/Kalle

Comments

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/b/1/b/filosofigruppen.se/httpd.www/sherpa/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

2 Responses to “Studieavgifter 2011”

  1. Björn Bengtsson on January 2nd, 2011 11:04 pm

    Jag förstår inte hur det kan vara ett principiellt problem att erbjuda någonting gratis som andra (länder) tar betalt för (eller inte erbjuder). Det är precis vad staten – vi – ska göra.

    Den “svarta börs-handel” som på vissa håll används som ett argument *för* avgifter är inte ett starkt argument: Man skulle väl knappast ställa in en gratiskonsert p.g.a. risken att besökare blev pålurade T-shirts och annan “merchandise” utanför portarna (eller, för att göra analogin starkare, sittplatsbiljetter som man “bara måste ha” – trots att hela arenan utgörs av ståplatser).

    Denna “risk” kvarstår dessutom även om man måste betala inträde.

    (Tror man på marknadskonkurrens torde högkvalitativa gratistjänster snarare tvinga ned priserna på andra håll.)

    Finansieringssystemet är förvisso ordentligt sönder sedan snart två decennier, men det är ett lika stort problem även utan utländska studenter.

    Vi måste kunna hålla isär kvalitet och kvantitet. Man kan inte sätta upp tvingande kvantitetsmål för demografiska egenskaper – minst av allt högre utbildning (nivåindelade strävansmål hade varit något rimligare). Detta är emellertid precis vad som gjorts: av sossarna i ett missriktat försök att tvinga fram akademisk jämlikhet; av borgarna för att kunna skylta med tom statistik (och blir man inte akademiker kan man ju åtminstone bli entrepenör).

    Jag tror på höga och tydliga antagnings- och examinationskrav; en (mycket frikostig) finansiering, frikopplad från genomströmningssiffror; och en nivåindelad högre utbildning som ger goda möjligheter att avancera.

    Möjligen kan jag också tänka mig förtur för svenska medborgare vid antagning, i de fall vi helt enkelt inte har tillräckliga (personella) möjligheter att erbjuda högsta kvalitet för alla kvalificerade sökanden på populära utbildningar.

    Detta skulle sammantaget kunna leda till en god cirkel där inte bara utländska studenter, utan även utländska forskare och lärare söker sig till Sverige.

    Snacka om en “win-win situation”.

    När det gäller stipendier: De är – i detta fall – en mindre lyckad form av en nästan alltid misslyckad idé om “välgörenhet”:

    (a) de är i första hand ett sätt att ge *givaren* gott samvete (*);

    (b) de är godtyckligt villkorade, både till storlek och inriktning;

    (c) de försätter mottagaren i en förödmjukande beroendeställning;

    (d) de används för dold styrning; och

    (e) de kan dras in utan tillfredsställande motivering men med bibehållen “god vilja”.

    Jämför pensionsreformen…

    (*) “Gott samvete” är här också en omskrivning för (otillräckliga) kompensatoriska åtgärder för att dölja otillräcklig finansiering, dold styrning eller strukturella problem.

  2. Kalle on January 3rd, 2011 9:47 am

    Intressanta synpunkter.

    Jag ser inget principiellt fel med att erbjuda någonting gratis, det är väl mer på kostnadssidan som man tvingas prioritera. Min tes var lite svagare, att det inte finns något principiellt fel med avgifter för utländska studenter, utan att det tvärtom ligger i linje med andra vedertagna prioriteringar. Dvs. prioriteringar som allmänt anses rimliga – jag bortser från frågan om inte alla människor borde ha lika tillträde till all service i alla länder – kanske borde de det men jag tror inte detta är avgiftskritikernas utgångspunkt. (Eller så är gratis högre utbildning till alla bara första steget mot globalt jämlik tillgång till all statlig service?)

Leave a Reply