Äkta vara eller inte?

Posted on November 15, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 4 Comments

Pseudo handlar om någonting som är falskt. Ger sken av att vara äkta men som inte är det. Exempel är pseudovetenskap som ska ge sken av vetenskaplig status men i själva verket inte alls lever upp till dess standard. Även inom filosofin används termen pseudofilosofi för den form av filosoferande som inte lever upp till vedertagen standard inom akademin. Prefixet pseudo används nedsättande och som ett slags skällsord med syfte att förlöjliga och eller klandra.

Ordet pseudoreligion används på liknande sätt för att benämna idéer, ideologier, trosuppfattningar, livsstilar som skiljer sig från etablerade religioner. Typiskt har pseudoreligionen liknande funktion som den etablerade religionen med en ”stor tänkare”, en teori och källtext, ett normsystem om hur man bör leva, givna trosföreställningar och ett kollektiv, en grupp personer av varierande storlek som ansluter sig till ideologin. Pseudoreligion är alltså en livssåskådning. Ett svar på livets mål och mening.

Inom debatter av olika slag mellan stridande grupper blir ordet pseudoreligion använt som ett slagord för att skilja ut äkta vara från det skenbara. Företrädare för kristenheten som jag talat med menar att det utmärkande för pseudoreligionen är att det inte finns en Gud. Allt finns inom pseudorelgionen utom just Gud. Gud är frånvarande i pseudoreligionen.

Humanismen å andra sidan kan beskrivas som idén om att man kan leva ett bra liv utan tron på Gud. Troende lär därför sannolikt beskriva humanismen som en pseudoreligion. Men å andra sidan lär humanister beskriva troende människors religion som pseudoreligion eftersom det saknas goda skäl att tro på Gud. ”Gud finns nog inte” som humanister påstår.

Om jag skulle försöka klassificera in trosfrågan i tre grupper, troende, agnostiker och ateister i relation till pseudoreligion får jag fram tre filosofiska problem. För den troende gruppen lär pseudoreligioner vara falska religioner. De filosofiska problemen blir frågan om Guds existens och grundetiska frågeställningar om hur man bör leva. För den agnostiska gruppen blir pseudoreligion en fråga om bra eller sämre hypoteser om Guds existens eller praktiska lösningar på frågan om hur man bör leva sitt liv. Det filosofiska problemet blir frågor om evidens och bevis. För gruppen ateister lär all religion vara pseudoreligion. Den filosofiska positionen skulle kunna beskrivas som att diskursen om Gud förleder människor att tro på Gud men i själva verket finns ingenting bakom denna diskurs att tro på.

Det verkar även som att pseudoreligioner kan i sin tur delas upp i bättre och sämre pseudoreligioner. En jesuitpastor jag talade med hävdade att exempelvis buddhismen var exempel på pseudoreligion eftersom där inte finns en Gud. Om man jämför den typen av ”pseudoreligion” med andra ideologier som pekas ut som pseudoreligion som exempelvis nazismen verkar det uppenbart att det finns gradskillnader i bättre och sämre pseudoreligioner. De flesta skulle väl anse att det är godtagbart att vara buddhist men knappast att vara nazist?

En annan kritik mot pseudoreligionen är dess jag-centrering. Pseudoreligion kan beskrivas som moralisk egoism. Alltså idén om att leva för att göra mitt eget liv så bra som möjligt. Ibland brukar syftet med den normativa etiken beskrivas som ett svar mot den moraliska egoismen. Här tycks den normativa etiken dela intresseområde med motståndarna till pseudoreligionen.

Jag har skissat lite olika tankespår kring pseudoreligion och frågan som uppstår är: Är det inte okej att vara pseudoreligiös? Får man inte leva sitt liv som man vill? Verkar det inte finnas goda skäl att vara pseudoreligiös? Eller är det så att det alltid är dåligt att vara pseudoreligiös? Att det handlar om bristande insikter om vad som verkligen gör livet värt att leva?

Välkomna till Filosofisk Salong nu på onsdag den 16 nov kl 18 00 på Stadsbiblioteket!

/ Jan

Comments

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/b/1/b/filosofigruppen.se/httpd.www/sherpa/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

4 Responses to “Äkta vara eller inte?”

  1. Kalle on January 3rd, 2012 12:34 pm

    Kloka ord om pseudoreligion Jan!

    Apropå buddhism och nazism så menar du väl inte att pseudoreligioner är mer pseudo för att de är sämre? Är det inte två helt olika saker? Och kan man inte inom vilken kategori som helst fundera på bättre och sämre i allmän moralisk mening?

    Jag undrar om ateister borde kalla all religion för psudo. Är det inte bättre att låta religon vara religion, samtidigt som man insisterar på att religion bygger på falska föreställningar om tex. Guds existens? Så tänker nog jag. Det är väl den religiösa som lockas att tänka att religion inte kan vara verklig religion om den bygger på falska föreställningar?

  2. Thomas on January 4th, 2012 1:55 pm

    Den här tråden verkar bara handla om vad olika folkgrupper kallar andra folkgrupper och ytliga anledningar till varför, för att sedan mynna ut i frågeställningar som på något sätt skall avdramatisera och kanske rättfärdiga verksamheter som enligt inledningen benämns med skällsord. Är detta korrekt uppfattat? Är (var) alltså målet med tråden och filosofiska salongen att eventuellt omvandla termen pseudoreligion från något fullt till något acceptabelt? Eller åtminstone fråga sig om detta kan låta sig göras?

    Om detta är fallet, om jag förstått inlägget korrekt, så håller ni alltså med om att er verksamhet här egentligen bör betraktas som något normativt? Alltså inte något i grunden deskriptivt som det först kan tyckas, även om ni kanske anser att visa deskriptiva handlingar kan leda er till korrekt avvägda normativa slutsatser.

    Jag ber er vänligt men bestämt att INTE svara på detta med Humes berömda motto om ett BÖR som inte kan följa från ett ÄR, ty jag teoretiserar inte om ÄR och BÖR här utan försöker se vad ni faktiskt GÖR i er verksamhet!

  3. Kalle on January 5th, 2012 3:18 pm

    Thomas,

    Helt kort om salongerna och vår verksamhet i allmänhet så syftar den till att tillsammans med andra utforska olika frågor ur ett filosofiskt perspektiv, dvs. med hjälp av filosofiska tankeverktyg och i viss mån med hjälp av den filosofiska traditionen och de tankar som finns där. Vi vänder oss till allmänheten, alltså vem som helst som vill vara med. Vi har aldrig ett specifikt mål med salongerna i den meningen att vi vill övertyga deltagarna om något. Snarare vill vi väcka frågor och stimulera till eget tänkande.

  4. Thomas on January 6th, 2012 2:29 am

    Okej, jag hör vad du säger och angående de allmänna ramarna för er verksamhet har jag egentligen inte tänkt något annat, även om de sista raderna i det jag skrev antyder något annat. Min fråga syftade specifikt till blogginlägget ovan. Den som skrev texten i bloggen, Jan i detta fall, gör ju någonting när han skriver texten förutom att just skriva texten. Inlägget ovan är ju ett exempel på en filosofisk verksamhet, annars hade väl inte du själv tex kommenterat det som “kloka ord” samt försökt nyansera det en aning, det vill säga deltagit i den filosofiska verksamheten som bedrivs i inlägget. Det var, och är, just det som jag syftar på när jag säger att jag försöker förstå vad ni gör. Att jag kommenterade om Humes motto kommer sig av att jag associerade till den i samma ögonblick som jag skrev “…även om ni kanske anser att visa deskriptiva handlingar kan leda er till korrekt avvägda normativa slutsatser. ” Jag vill alltså inte diskutera huruvida man är berättigad att dra normativa slutsatser från deskriptiva, även om jag tycker mig se sådana tendenser av det som står i inlägget.

    För att då återigen ställa den ursprungliga frågan: de frågor som Jan får upp är

    “Är det inte okej att vara pseudoreligiös? Får man inte leva sitt liv som man vill? Verkar det inte finnas goda skäl att vara pseudoreligiös? Eller är det så att det alltid är dåligt att vara pseudoreligiös? Att det handlar om bristande insikter om vad som verkligen gör livet värt att leva?”.

    Dessa frågor kommer mot bakgrunden att “pseudo” har en negativ klang vilket bland annat visar sig i hur vissa grupper, på ett nedlåtande sätt, benämner andra som “pseudoreligiösa” och liknande. Frågorna i sig antyder något sorts försvar gentemot de som är pseudoreligiösa, eller åtminstone lämnar de öppet möjligheten att det kan få vara ok att vara pseudoreligiös. På så sätt verkar de syfta till att avdramatisera ordet, just för att bakgrunden är att ordet används i negativ bemärkelse. Är detta korrekt uppfattat, eller har det egentligen frågats och beskrivits något helt annat som jag har missat?

Leave a Reply