Reflektion pseudoreligion

Posted on November 18, 2011
Filed Under Dagens Sherpa | 2 Comments

Jag kunde ana en viss blygsel och försiktighet i samband med den senaste Filosofiska Salongen onsdagen 16 nov på Stadsbiblioteket. Temat pseudoreligion trodde jag skulle driva upp höga vågar av affektivt laddade meningsskiljaktigheter. Men istället fördes ett sansat och förnuftigt samtal om pseudoreligioners legitimitet. Mitt intryck var en öppenhet och tolerans inför fenomenet. Detta för tankarna till uttalanden från den sene Habermas (2004) som menar att samhället är på väg in i en ny fas en s k postsekulär fas som präglas av öppenhet inför nya religiösa fenomen. Religionen är viktig, men främst som en psykologisk motivationsteori. Vi kan empiriskt konstatera att religion ger människor en motivation i särklass. Denna faktor kan vi således inte bortse från samtidigt behöver vi ställa moraliska krav på religionen menar Habermas som exempelvis kravet på ickevåld och underordning av vetenskapliga bevis.

En viktig kritik mot pseudorelgionens legitimitet kvarstår dock. Sann religion transcenderar den personliga psykologin. Risken med de postsekulära idealen är att psykologisk egoism och egocentrism legitimeras. Sann religion gör sanningsanspråk på en metafysisk entitet bortom det personliga subjektiva jaget. Tron som en tillitsrelation förutsätter ett brofäste i andra ändan av bron. Att ge upp detta krav på religionens rättfärdigande vore dumt. Sann religion bör klara kritisk granskning och kravet på förnuft. Den privatreligiösa hållningen blir problematisk att upprätthålla på grund av dess subjektivitet. Vaga och diffusa föreställningar leder till vidskepelse och irrationalitet. I ett gott liv bör sådana tendenser bekämpas.

En risk i sammanhanget är bristen på intresse. Frågan om Guds existens väcker varken aversion eller engagemang. Likgiltigheten kan föra in den moderna människan i ett slags existentiellt vegeterande. Sekularism och ateism blir default utan att man tänkt på saken. En sådan hållning går knappast att försvara filosofiskt. Jag ser det som en filosofisk försummelse. Är det förnuftigt att vara ateist? Vilka är de goda skälen? Eller är det förnuftigt att tro på Gud? Är det bäst att vänta och se och inta en s k agnostisk hållning? Men frågorna är svåra och det kan vara frestande att istället bara vara och låta livet fortgå i invanda hjulspår. Människans värderingar och trosföreställningar är kontextuellt betingade, vilket innebär att om man underlåter att tänka på saken och odla sin likgiltighet blir man inget mer än en bärare av sin samtids godtyckliga tyckande. Annars löper man risken att bli ett slags offer för en enkel grupp-psykologi. Man förlorar därmed sig själv och blir något som Nietzsche beskriver som ”mängdförsjunken”. En i Kierkegaards ögon förfallen människa. I skenet av detta kan pseudorelgionen ses som gryningen i den eventuellt kommande postsekulära samhällsfasen. Och därför värd att diskutera och kritiskt granska.

Är då de religionsfilosofiska frågorna obligatoriska? Jag skulle vilja svara ja på den frågan. Det viktigaste argumentet för detta är att annars förlorar människan sig själv.

/ Jan

Comments

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/b/1/b/filosofigruppen.se/httpd.www/sherpa/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 405

2 Responses to “Reflektion pseudoreligion”

  1. Kalle on January 3rd, 2012 12:16 pm

    Fortsatt intressant diskussion Jan! Tack.

    Visst finns en tendens till egocentrering i vissa nyandliga rörelser. Men det finns också sådana rörelser och inspirerade människor som identifierar sig starkt med andra människor och naturen i stort. Exempelvis gamla naturreligioner som återupprättas, och djupekologi. En “metafysisk entitet bortom det personliga subjektiva jaget” kan ju vara vad som helst, tex. en annan människa, det behöver inte vara Gud. Kanske är det främst för den som upplever sig förlora eller sakna en relation till Gud som följden lätt blir en sorts vilsen självupptagenhet (och förtvivlan)?. För oss som aldrig haft Gud i vår världsbild saknas han oss inte på samma sätt.

    En sak till: Att en uppfattning är subjektiv behöver ju inte betyda att den är vag och diffus? Är inte din främsta kritik mot pseudoreligionen (tydligast i andra stycket ovan) egentligen att den är falsk eftersom den förnekar existensen av Gud?

  2. Maria Baldursson on May 3rd, 2012 3:24 pm

    Idag kunde man läsa i SvD att “Coaching har blivit vår tids väckelse”

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/coaching-har-blivit-var-tids-vackelse_7127689.svd

    Pseudoreligion verkar vara en ytterst relevant fråga och är inte på något sätt färdigdiskuterad. Dessutom har fildelning blivit godkänd som religion efter att salongen om pseudoreligion hölls.

Leave a Reply