Trafikdöden
Posted on November 11, 2008
Filed Under Dagens Sherpa | 1 Comment
Antalet döda och svårt skadade i vägtrafikolyckor per 100 000 invånare var förra året 27 i Göteborg och 37 i Stockholm. De senaste 10 åren har siffran sjunkit med 40% för Göteborg och stigit med 60% för Stockholm.
Enligt dagens DN beror de markanta skillnaderna på att Göteborg prioriterar säkerhet och satsar på fysiska åtgärder – farthinder. Göteborg tycks också ha bättre kunskap om sina trafikolyckor tack vare systematisk informationsinsamling på sjukhusen.
Många betraktar trafik som en naturlig del av vardagen. Vi upplever det som självklart att ständigt korsa gator där stora metallfordon framförs av mer eller mindre vana, distraherade och stressade förare i hastigheter kring 50 km/h och uppåt. Om man tar ett stort steg bakåt och försöker se det hela utifrån, som vore man en rymdmänniska på besök, skulle man kunna fråga sig varför invånarna på den här planeten kör omkring med dessa hårda snabba fordon på precis samma ställen som de går omkring helt oskyddade. Trots att de är så försiktiga i andra sammanhang, använder skyddsutrustning och förlägger farliga verksamheter till särskilda platser.
Bilen är en symbol för frihet i vårt samhälle. Att få köra omkring som man vill, och i relativt höga hastigheter, betraktas snudd på som en mänsklig rättighet. Men kostnaden är stor – i Sverige 445 döda och 3959 allvarligt skadade år 2006 (Sika). I världen 1,26 miljoner döda år 2004 (WHO).
Nyttan av vägtrafiken är naturligtvis enorm om man jämför nuläget med en drastisk minskning utan andra åtgärder. Men i ett längre perspektiv kan man fråga sig hur vi hamnade i ett läge där vi är så beroende av denna uppenbarligen farliga verksamhet och hur vi i framtiden kan lösa transporter på ett säkrare sätt. För Stockholm verkar delar av svaret vara givna – titta på Göteborg.
/Kalle
Comments
One Response to “Trafikdöden”
Leave a Reply
Jag tycker det är intressant att belysa bilens vara genom dess historiska vara.
För betänk att när bilen kom var den en dyrgrip som i de flesta fall var förunnat de rika, och på den tiden (till skillnad från nu?) for dessa människor med en större respekt och rätt än andra.
Det var alltså då naturligt att man gick ur vägen utan rätt att känna sig undanskuffad genom att det var någon av “börd” som framförde sig genom fordonet.
Jag vill påstå att det är en attityd som har hållit i sig i mångt om mycket. Jag tror att vi idag ser en attityd gentemot bilens förare som viktigare än fotgängaren som person dels på grund av värdet i transportmedlet och den status som det värdet historiskt och i dagens kultur bär med sig. Jag vill alltså likna bilistens rätt med den besuttnes rätt.
Betänk hur man formulerade sig när lagändringen kom, som gav fotgängare företräde och bilister stopplikt vid övergångsställen. Man hävdade effektivitet, det var tal om hur många timmar, och hur mycket pengar, som samhället sparade. Inte något om att en bil går att ersätta medan en människa inte kan ersättas, och att det av humana skäl borde ges företräde för fotgängaren.